view

Annonsplats







Faradbloggen

Ny övervakning på lösa boliner

22/11 2012

Bokhyllan

Bokomslag

Kul om kvantfysik

8/11 2012

Diagram: Låg andel högskoleingenjörer tar ut examen

Utredare tvivlade på fuskanklagelser

Vetenskapsrådets utredare hade svårt att datera inkomna dokument och det fanns tvivel om den anklagade forskarens skuld. Det visar Farads fortsatta granskning av den aktuella utredningen av misstänkt forskningsfusk.
Men expertgruppens ordförande säger att alla frågetecken rätades ut, och vidhåller utredningens resultat: att forskaren skulle ha förfalskat forskningsresultat.

Samtidigt som Vetenskapsrådet publicerade utlåtandet om att forskaren Suchitra Holgersson skulle ha hittat på forskningsresultat och dessutom ha försökt manipulera utredningen finns farhågor kvar bland utredarna om att hon ändå skulle vara oskyldig.

I Vetenskapsrådets arkiv finns dokument som visar att det i den expertgrupp som utredde fuskmisstankarna ännu i samband med att utredningen blev klar fanns en oro för en ”dark horse” och att hon ”egentligen inte är den mest skyldiga men får stå för allt”.

Medan slututlåtandet formuleras konstateras att de inte haft behörighet göra tekniska undersökningar av datorer och datamedia, och att utlåtandet inte kan stödja sig på teknisk bevisföring. I ett mejl konstateras:

”Jag kan inte se att vi, med den information vi numera har om hur relativt lätt det är att manipulera mail, bilagor och annat elektroniskt lagrat material, kan hävda att vi har bevis för att SH ska ha gjort det.”

Efter att utredningens resultat blivit offentliga skickar forskaren ett förtvivlat brev till utredarna, där hon bedyrar sin oskuld. Då dyker återigen formuleringen om en ”dark horse” upp bland utredarna.

Farad har inte kunnat nå den person som fällde kommentaren. Men expertgruppens ordförande, Karin Almgren, säger idag att det inte rörde sig om egentliga farhågor om att de skulle ha kommit fram till fel resultat.

– Det speglar mer vår öppna attityd; det visar att vi inte gick in i det här med förutfattade meningar.

Några månader tidigare ville utredningens sekreterare till och med lägga ned utredningen.
”Ju mer jag läser på i de senaste breven från Suchitra ju mer tror jag att vi inte har seriöst gått igenom hennes bilagor”, står det i ett dokument. ”Det kan inte vara rimligt att vi ska behöva lägga ned så mycket tid som vi gör på att försöka få klarhet i vad som skett i den röra som det är och med de oklarheter som finns kring var teknisk utrustning finns och varifrån en del av det material som vi får kommer”.

Karin Almgren säger att formuleringarna speglar tankar som fanns i utredningen då.
– Jag tycker att det är sympatiskt att man har frågetecken, det är grundläggande i all utredningsverksamhet. Mycket var så konstigt i utredningen.

Men frågetecknen rätades ut vartefter, säger Karin Almgren.
– Vi lade ned otroligt mycket arbete på detta, och under en tid hade vi möten nästan varje dag.

Men det fanns också en rad oklarheter kring vad Vetenskapsrådet egentligen fått in för underlag till utredningen. I förrförra veckan kunde Farad avslöja att arkivet över utredningen är fullt av uppenbart feldaterade dokument. Ett av de mest märkliga fynden är en skrivelse som de sakkunniga lämnade 2009 – som ligger i en bunt som Vetenskapsrådet datumstämplat och registrerat som inkommen i juli 2008, ett halvår innan utredningen ens satte igång.

Karin Almgren säger att hon inte kan kommentera det, att det handlar om Vetenskapsrådets hantering och inte expertgruppens arbete. Expertgruppen bestod av externa ledamöter, som arbetade på Vetenskapsrådets uppdrag.
– Det verkar ju inte vara bra, säger hon. Det är en ordningsfråga; det ska vara ordning och reda i ett arkiv.

Hon menar ändå att oordningen i arkivet inte påverkat slutsatserna.
– Vi som utredare hade god ordning bland våra papper. Arkiveringen kom till stånd efter att utlåtandet avgivits. Och alla dokument finns ju i Vetenskapsrådets arkiv.

Men hon har själv inte varit på Vetenskapsrådet och tittat. Farads fortsatta granskning visar på flera exempel där handlingar försvunnit – både sådana som den anklagade har lämnat in, och sådana som kommit från dem som anklagat henne. En del handlingar har inte diarieförts på myndigheten – trots att utredarna uttryckligen begärt det. Och det finns handlingar där dateringen är osäker. Under en månad råder osäkerhet om när Holgersson skickat de papperskopior som komprometterar henne mest. Vid ett tillfälle sägs att ”jag känner inte alls igen de handlingar som du skickat mig” och vid ett annat ”om det är allt jag fick vet jag inte”. Efter ett tag sägs att ”det [spelar] knappast någon roll när vi fick bilderna annat än att vi bestämmer oss för att i utlåtandet skriva att de inkom till VR (första gången) den 13/5 2009”. Men på frågan om de formuleringarna inte fick utredarna att ana brister i dokumenthanteringen svarar Karin Almgren nej.

– Vi blev så översköljda med papper, och med likalydande papper som kom in vid olika tillfällen. Det gjorde att det var litet förvirring. Men frågetecknen rätades ju ut.

Om att jag, som utomstående, inte känner mig lika säker, med tanke på att dokumenten ankomststämplats först efter att utredarna var färdiga – i vissa fall med en bakåtdatering på över två och ett halvt år – säger hon diplomatiskt:

– Jag förstår dina synpunkter.

Sus Andersson

15/9 2011